Något jag kommer att sakna med forslunda är bland annat mina hästar. Jag har släppt ut och lunchat dom i tre år nu och det kommer kännas konstigt att inte längre ha några hästar i sin vardag. Man har lärt känna alla individerna och man kan deras sätt och kroppsspråk nästan utan och innan. Man har ju haft sina strider men det är ju det som sätter sig på minnet. Trots att Operett försvann har jag ju haft dessa som jag kunnat snusa på. Det kommer att kännas tomt. Men jag har lovat mig själv att köpa mig en häst inom 10-15 årsperiod när jag fått det ordnat i mitt liv!
Hur rolig var inte söndagens löprunda då? vilken boozt! Jämför jag med tidigare löprundor kan man fundera om jag hade tagit anabola i söndags? Jag har haft lite problem med mina vader att de krampar och drar i hop sig när jag har sprungit med Loke. Svaret fick jag på youtube, jag sprang på hälarna eftersom när Loke är glad i hågen och drar som ett as, bromsar jag och då blir det automatiskt att jag springer på hälarna. I onsdagskväll sprang jag solo så att säga, jag testade springa, det gick bra, inga spända vader men dagen efter infann en smärta av dess like, men i höger hålfot. Jag vilade från torsdag och testade igen i söndags utan att lyssna på kroppen, Smärta från början, men som sakta gav med sig ju längre jag sprang. Jag har idag också ont i höger hålfot men denna gång ska jag vila veckan ut och köpa mig ett par inläggssulor för hålfoten.
Efter söndagens löpning blev jag helt salig, det enda som hindrade mig att springa längre var att jag fruktade ett möte med någon nalle och hennes ungar ^^ feg som en mus utan bössa, men det är jag! Feg som jag var tog jag ut hörlurarna ur öronen för att jag kunna höra något visslande eller rop mitt i skogens bryn. Men jag tror fegheten räddade mig, jag har aldrig upplevt det så peppande att lyssna på mina egna steg. Känslan är svår att beskriva men det kändes lätt, jag flåsade inte som en hund och lät inte som en elefant som kom tuffandes längs torvselevägen. Det var lycka! Svetten lackade och jag var i mitt esse.
Måste väl förövrigt kommentera den goa värmen som infann sig förra veckan, hann till och med att få till en sockbränna, tummen upp!
11 skoldagar kvar. Det här helt sinnes. Just nu kommer det väl att bli mycket nedräkning här. Men! Idag blev en bra dag, solen sken, varmt i luften och jag fick det bästa betyget i Djurenshälso&sjukvårdkursen.
Helgen då? Jo det blev en lugn fredagkväll och lite pyssel med bilen på lördag samt grillning på båtön. Söndagen bestod av lite historia läsning, jag har ett massivt prov om hökulturerna, medeltiden (Gustav Wasa) och sveriges stormaktstid. Jag ångrar inte att jag valde att läsa extra historia. Jag tycker att just stormaktstiden är extremt intressant typ det enda intressanta inom svensk historia!
14 skoldagar kvar. Det är helt sinnessjukt. Jag börjar bli väldigt mätt på Umeå, skolan, hästutsläppningen, inte kunna gymma fullt ut, inte kunna styra över min kost (bor på elevhem där maten serveras) visserligen är det skönt men när 99% av maten är halvfabrikat blir man väldigt spyless. Jag har inte kunnat äta skolan kött i tre år. Jag har aldrig uppskattat älgkött så mycket i hela mitt liv när jag kommer hem. Jag har haft svårt att förstå att folk tycker att älgkött är något märkvärdigt. Men det blir väl lätt så att man tar saker för givet när man har en jagande pappa som vägrar äta nötkött eftersom det tydligen smakar ladugård. Nu förstår jag folket som avgudar älgkött!
Om vi ska dra vidare med mat och kost så har jag och min samboo bestämt att börja en sorts diet (som alla andra känns det som), för mig handlar det inte om att gå ner i vikt däremot att omvandla det lilla fett jag har till muskler. Både för mig och Jan handlar det om att vända våra kostvanor och börja laga mat och hälsosam mat. Det är ju så enkelt att beställa hem pizza istället för att laga någon supémiddag en fredagkväll när man kommer hem från Umeå. Programmet är uppbyggt på åtta veckor där jag håller på att planera in stenhård träning och vi börjar vecka 23 direkt efter Metallica. Det ska bli huuur roligt som helst. Mitt största mål är att få träningshataren att tycka om det! Då känns det som att jag har lyckats så det krävs en hel del planering från min sida för att allt ska balansera. Men det ska gå! Eye of the tiger!
Jag har av någon konstig anledning väldigt känsliga fötter, de är väldigt kräsna för skor och har väldigt lätt för att få skavsår. Förra hösten fick jag ett par alaska codiac kängor, vi hade stora problem med storleken och sidans storleksguide. Det slutade med att skorna blev en storlek för stor och det blev aldrig att vi skickade tillbaka dem. Vilket resulterade i att jag aldrig var tyst i höst, men hur lätt är det liksom i förstora skor!?!?
Nu är jag på jakt igen men efter ett par lätta läderkängor. Har varit kikat på Meindl perfomance och på omdömen jag läst har de flesta varit 100% nöjd förutom att sulan far efter sisådär 16-18år :P Men Meindl dög inte åt pappa. Min pappa är en väldigt bestämd typ som jag kanske har ärvt en smula av men han ville att jag istället skulle titta på Jörnkängan. Jag har länge suktat efter ett par som pappa har han ett par både utan och med näbb. Men jörnkängan är så förbannat dyr men jag kommer ju vara nöjd i tusen år med dem. Jörnkängan har samma problem som Meindlkängan att sulan släpper efter ett ex antal år då beroende på vilken sula man väljer. Men det går att skicka tillbaka skon för omsulning
Jag står nu i kvalet med eller utan näbb, jag tycker att näbben har en charm och jag har ju varit avis på pappas näbbskor sen jag sprang i blöjor i princip. Men pappa försöker att avråda mig eftersom näbben fastnar lätt i den inte så släta skogen. Men samtidigt är inte näbben på dagens skor lika hög som den en gång varit, så det kanske går bra?
Här är kängan utan näbb, modell m96
Jag har nog redan bestämt mig men jag vill bara inte erkänna det själv och vill att någon annan ska hålla med mig för att kunna bestämma mig till 1000% ;)
Som myrorna på bilden kände när tallen föll över deras bo kände jag mig i går. Jag hade mardrömmar hela natten och när jag vaknar hade jag sån fruktansvärd huvudvärk så jag ville bara dra täcket över huvudet igen. Huvudvärken släppte aldrig under hela dagen och var mest frusen, gick med tjocksockar, halsduk och mössa!!! Idag har jag känt att det har snurrat till i skallen flera gånger och känt mig halvfull? What the fuck is happening?
Kroppen kommer väl igång igen förhoppningsvis!
Just nu är jag mest taggad på sommar och hemflytt. Ska bli fruktansvärt skönt att ha tid och energi att lägga på träning och diet. Löparen inom mig tinade ju fram när snön försvann.och det kanske är mitt kall? löpning med Loket då! Det ger mig en sån kick att springa med Loke, han är ju ung och dum och tycker att det är huuuuur roligt som helst att springa varför inte utnyttja det liksom? Trots att man bara vill lägga sig ned och dö kan han dra till i selen så man kickar igång igen. Loke kan de där med att boozta!
Det blev en visit till Skellefteå igår, bilköp och klädköp. Andra bilen vi köper i Skellefteå nu! När vi kom hem for jag ut med Loke. vi levererade, trampade i takt till Eminem... i allafall jag. Loke flög mest åt alla jävla håll, lycklig och hög på livet.
Idag kommer jag spendera dagen framför denna datorskärm. Det är tydligen nationella tal på måndag, argumenterande tal om att stavfel stör ska jag hålla. Jan har dragit så jag kan fokusera 110% på det Idag.
Åh min Kjelle! ja som de flesta redan sett på facebook fick vi tillbaka Stell i går eftermiddag vilken lycka, vilken valborg! Han hade sprungit in på en gård i Hacksjö någon mil efter Insjön där vi tappade honom. Det var alltså inte hunden som befann sig i Storuman! Men beskrivningen av hunden gjorde mig tveksam från början då de sa att hunden var galen. Antagligen var det någon hund till något hus efter vägen. Men nu är han tillbaka, mager, matt i pälsen, ont i ett ben och ganska trött. Men han lever och vi har honom hemma! wonderbart!
