no time to pretend dust off and try again Straight out of lions' den Strong as a thousand men that's what I've been told since I was six years old duck down and count to ten
I'm gonna hit the Lotto I'm gonna place my bet on every step I take go tell everyone under the sun I'm on my way
And if I hit rock bottom I'm gonna smile and dance with every step I take go tell everyone under the sun I'm on my way
Go throw the key away no matter what they say all for a better day you will always be the same that's what I've been told since I was six years old duck down and count to ten
Jag är inte i Nordmaling, blev ändrade planer. Jag åkte dock till Nordmaling med en full bil. Jag och forden tutade mot Umeå i måndags, in på NUS logga in på nätverket och ladda ner en massa artiklar. Dock fungerade bara hälften att titta på ändå men jag klarar mig. Måndagen bestod egentligen bara av att packa upp en jävla massa grejor. Jag skrev dock inget på rapporten utan tänkte att det kunde vänta till tisdag.
Tisdagen kom och mamma och pappa ringde och berättade att de skulle komma på besök, sagt och gjort halkandes flög de in i lägenheten vid lunchtid, precis när jag satt mig med rapporten hehe. Vi åt lunch surra och de skulle åka hem igen, när jag utbrister att jag ev kommer hem på onsdagkväll, men pappa insiterade på att jag skulle komma hem samma kväll, "Vafan ska du sitta här ensam för, nädu kom hem för helvett" för att vara ordagrann. Mamma och pappa åkte hem, jag packade mina grejor drog av pyamasen på forden och drog hem jag med. Ingen rapportskrivning på tisdag heller.
Tisdagen blev en kväll att inte förglömma ändå! jag satte ett PB i frontböj, 65 pannor åkte upp. Jag har aldrig lyft tyngre än 30kg förut så det kändes gött. Vet dock inte varför jag aldrig lastat tyngre förut? Kanske varit rädd att ramla mitt i böjen då jag kännt mig instabil tidigare. Det var nog det.
Idag har hela dagen bestått av rapportskrivning. Jag är dock inte klar så jag har egentligen inte tid med detta. Inlämning i kväll 00.00 dock känner jag mig inte stressad att inte hinna. Jag lämnar bara in den i morgon. Punkt.
Vid middag for jag och simma som paus från skrivandet. Denna gången gick det bättre, jag hade min egna baddräkt, badmössan var på och jag hade riktiga glasögon, medelåldern i bassängen var 60+ så jag kände mig oslagbar haha! Jag märkte verkligen vilken skillnad det gör att ha badmössa på sig och inte. Jag har ju inte mycket hår på huvudet men jävlar vad det for över glasögonen, irriterande as fuck! Det kändes lättare ikväll än när jag simmade med Agnes! Kanske har jag en chans denna gång på lördag? haha nä.
Ikväll är det sista kvällen hemma i Åsele. I morgon bär det av mot Nordmaling. Funderar på att börja packa, men är för trött i kroppen, benen, armarna, ja inget existerar riktigt, eller ja ren och skär utmattning existerar! Jag var och simmade med Agnes ikväll. Ja, inte var man nån Therese Alshammar direkt. Upptäckte muskler jag inte visste fanns. Det blir mer simning kombinerat med styrka alltså, inte alls samma sak som att springa, det kände ju jag det, fast julmaten har väl kanske gjort sitt? ;)
Uppdaterar mer från Nordmaling, nu är jag även för trött för att ens hålla mig upprätt i stolen!
Bjussar på en bild från när jag och mamma precis hade flyttat alla grejor till nordis! Trivs som fisken i vattnet, dock är jag inte så kräsen, stället har ett gym, och jag får plats med en 160cm säng = Nöjdast!
Fredag, eller? Jo men visst är det fredag! Dagarna flyter bara ihop numer. Trots att det är ett nytt år känns som att de senaste fyra åren bara flutit ihop. Det känns som att tiden har stått still, som att jag vaknat upp ur en dröm och nu är jag tillbaka till mitt gamla jag, eller ja, med mindre hår på huvudet. Konstig känsla. Hur kan åren ha gått så fort? jag fyllde nyss 16år, då kände jag mig så vuxen, färdig med livet liksom. Det här året kommer jag att fylla 20 år. 20 fucking år! jag känner mig inte en dag äldre än sexton. jag är inte färdig med livet. Jag har nyss börjat mitt liv. Det är nu det börjar. Jag är ju egentligen en person som tar väldigt lätt på livet, en jävligt slamsig människa i mellan åt. Gillar att gå min egen väg, gillar att vara ensam, men tiden med vänner förgyller min vardag. Jag säger inte att jag haft en dålig tid innan. Det har varit bland de finaste åren i mitt liv och jag har uppskattat varje minut av dem. Tider förändras och det gör även människor och det var en väldigt klok människa som berättade för mig att man ska se till man alltid är huvudpersonen i sitt eget liv. Jag är glad, jag har lärt mig massor som ingen kunnat berätta för mig. Känner mig klokare av vad de senaste åren har gett mig. Tack för det!
i morgon rings det nya året in. 2015. jag minns för fem år sen när det skulle bli 2010 och vad konstigt allt skulle bli när man var tvungen att skriva -10 och inte kunde sätta den dära nollan framför längre. 2014 har varit lärdomens år för min del. Jag har lärt mig mer än vad jag gjort under hela grundskolan under detta år. Året började med att jag,min familj och släkt tappade en familjemedlem, min moster som lämnade jordelivet alldeles för tidigt, men många gånger tror jag att hon räddat mitt skinn.
2014 var även året då jag hittade mig själv, eller rättare sagt träningen. Jag fann mig själv i träningen. Jag har alltid varit en aktiv person, fotboll, simning eller så har hästarna stått och piskat på mig. Men jag fann mig i gymmet, i det lilla 4 m2 gymmet på forslundagymnasiet. Det var tack vare Jens Lundgren, våran fritidsledare som jag var 3 kg från den berömda hundringen i marklyftet, utan bälte och utan vristband. Dock hade vi olika synpunkter ang proteinshaken men det hör till en annan historia. Jag har hade väldigt lätt för att bygga muskler och det var min morot, kanske även ett bännhuvud stolt ärvt av mamma och pappa!
Jag kom in på tandhygienist utbildningen i umeå. Ingen kunde vara lyckligare än mig. Andra älgjaktsveckan var det bara att sätta sig vid skolbänken igen. Helt lyrisk och hög på livet. Nu har jag klarat en hel termin. Alla tentor, seminarium och moment är godkända och jag är beredd för termin 2. Jag känner mig så redo för livet. Denna höst och vinter har verkligen varit en väckarklocka för mig. jag har blivit varse om; vet man vad man vill är det bara att jaga. Jaga tills man nått målet, eller delmålet. Det finns bara nu, lev nu, man måste ta vara på tiden. Man lever bara en gång och gör man det rätt behöver man bara en gång. Man måste lära sig att chansa och våga ta risker. Ibland förlorar man, men när man vinner, vinner man stort.
2015, jag välkomnar dig med öppna armar, vad har du att erbjuda? Jag tror på ett helgalet år!
- We are survivors, We control the fear and without the fear we are all as good as dead - Tom Hardy
Hej och välkomna! jag har nu gått och köpt mig en dator så nu kanske det blir bättre med uppdateringar! Annars då? jo tack första älgjaktsveckan är avklarad. Jag fick mig ett samtal förra torsdagen att jag hade blivit antagen till Tandhygienistutbildningen i umeå sagt och gjort. just nu befinner jag mig i Umeå, Täfteå och tillbringar min tredje dag här. Jag stormtrivs redan, utbildningen hitils är toppen! vi läser om tandanatomin och om mikrobiologi. Det sistnämda kanske inte ack så roligt men det är bara att tugga sig igenom det. I morgon bär det av hem till byn igen. Vi har inget schemalagt på fredag så jag passar på att åka hem och kramas med Jan och mama&papa. Annars vaknas det nattjobb hela helgen!
Längesen sist! Jag har ju ingen dator sen jag slutade skolan och skriva på surfplattan känns bara segt, men jag gör ett försök nu.
Sommaren har passerat med stormsteg och för min del har sommaren bara innefattat jobb. Men sommaren har erbjudit på mycket ändå. Bärplockning, många soltimmar, besök till gransjön, midsommar och brännbollsfest. Haft en inneboende i fyra veckor. You name it. Jag har hunnit klippt av mig håret hos Sanna och jag är väldigt nöjd. Förhoppningsvis kommer jag att spendera lite mera tid här men nu är det höst och älgjakten närmar sig, jag har även fått förlängt jobb i ett år som personligassistent. Men jag ska försöka inhandla mig en dator så slipper jag plattan!!
dött i know..Men jag har tagit studenten, inskolat mig för sommarens vikariat och flyttat hem på riktigt. Det känns gött. Jag har inte tränat på 2,5 månader bara strö tränat lite när kroppen har trytt ifrån. Igår var jag på gymmet och tränade rygg och triceps herre min gud vad mina muskler tvinat bort för tre månader sen gjorde jag 10-15 dips utan problem nu gör jag knappt 2!!!!!!!! chinsen är totalt förtappade de finns inte längre kvar.
Men jag kan med glädje meddela att min hålfot är på bättringsvägen! köpte nya pjucks i stockholm och det gillade mina fötter!
Förövrigt jo tack..det är väl bra, men jag saknar min klass, känns konstigt att inte längre kliva upp 05:54 och släppa ut hästarna, att inte äta frukost med Sofia, Jenny och mina utsläppspartners. Att inte längre få gå till klassrummet 17min över åtta och mötas av en antingen väldigt trött eller glad Henni. Det känns så konstigt men vem vet jag kanske blir Umebo till hösten igen!
Något jag kommer att sakna med forslunda är bland annat mina hästar. Jag har släppt ut och lunchat dom i tre år nu och det kommer kännas konstigt att inte längre ha några hästar i sin vardag. Man har lärt känna alla individerna och man kan deras sätt och kroppsspråk nästan utan och innan. Man har ju haft sina strider men det är ju det som sätter sig på minnet. Trots att Operett försvann har jag ju haft dessa som jag kunnat snusa på. Det kommer att kännas tomt. Men jag har lovat mig själv att köpa mig en häst inom 10-15 årsperiod när jag fått det ordnat i mitt liv!
Hur rolig var inte söndagens löprunda då? vilken boozt! Jämför jag med tidigare löprundor kan man fundera om jag hade tagit anabola i söndags? Jag har haft lite problem med mina vader att de krampar och drar i hop sig när jag har sprungit med Loke. Svaret fick jag på youtube, jag sprang på hälarna eftersom när Loke är glad i hågen och drar som ett as, bromsar jag och då blir det automatiskt att jag springer på hälarna. I onsdagskväll sprang jag solo så att säga, jag testade springa, det gick bra, inga spända vader men dagen efter infann en smärta av dess like, men i höger hålfot. Jag vilade från torsdag och testade igen i söndags utan att lyssna på kroppen, Smärta från början, men som sakta gav med sig ju längre jag sprang. Jag har idag också ont i höger hålfot men denna gång ska jag vila veckan ut och köpa mig ett par inläggssulor för hålfoten.
Efter söndagens löpning blev jag helt salig, det enda som hindrade mig att springa längre var att jag fruktade ett möte med någon nalle och hennes ungar ^^ feg som en mus utan bössa, men det är jag! Feg som jag var tog jag ut hörlurarna ur öronen för att jag kunna höra något visslande eller rop mitt i skogens bryn. Men jag tror fegheten räddade mig, jag har aldrig upplevt det så peppande att lyssna på mina egna steg. Känslan är svår att beskriva men det kändes lätt, jag flåsade inte som en hund och lät inte som en elefant som kom tuffandes längs torvselevägen. Det var lycka! Svetten lackade och jag var i mitt esse.
Måste väl förövrigt kommentera den goa värmen som infann sig förra veckan, hann till och med att få till en sockbränna, tummen upp!
11 skoldagar kvar. Det här helt sinnes. Just nu kommer det väl att bli mycket nedräkning här. Men! Idag blev en bra dag, solen sken, varmt i luften och jag fick det bästa betyget i Djurenshälso&sjukvårdkursen.
Helgen då? Jo det blev en lugn fredagkväll och lite pyssel med bilen på lördag samt grillning på båtön. Söndagen bestod av lite historia läsning, jag har ett massivt prov om hökulturerna, medeltiden (Gustav Wasa) och sveriges stormaktstid. Jag ångrar inte att jag valde att läsa extra historia. Jag tycker att just stormaktstiden är extremt intressant typ det enda intressanta inom svensk historia!
